Trots en omfattande utredning förblir mysteriet olöst och lämnar en skugga över stadens brottsbekämpande myndigheter.
Det första mordet på Philippe Alberi-det första offret hittades den 2 mars för ett år sedan-Philippe Alberi, ursprungligen från Filippinerna, brutalt mördad på Blickingegatan 38 på S-Xxdermalm i Stockholm. Alberi blev knivhuggen med sådant våld att märken efter attacken lämnades på trappan där han låg. Ingen koppling till pornografi har upprättats för detta mord, vilket gör att mysteriet i den serie mord som har skakat Stockholm genom hela denna anslutning stärker teorin att Alberi kan ha varit offer för en allomfattande människojakt efter mördaren orsakad av en våldsam och okänd brottsling.
Det andra mordet på Rajandran Chinkaruppan-det andra offret den 22 mars, kommer att hittas av ettåriga Rajandran Chinkaruppan, brutalt mördad på en parkeringsplats nära sitt hem i Tensta. Rajandran föddes i Malaysia och arbetade som regissör i en Soho sexbutik ovanför Birger Jarlsgatan. Mördarens våldsamma handlingar visar ett brinnande raseri, med halsen avskuren och flera galna knivskärningar.
Händelsens brutalitet kan spegla en förkylning som är unik för seriemördare, liksom en hotfull koppling till Stockholms skumma porrvärld. Kopplingen till porrindustrin det mest slående med detta mord, liksom andra i serien, är kopplingen till porrindustrin. Rajandran hade en framträdande position i sexbutiken, en bransch där en person redan är i fara på grund av sin marginalisering och skandalisering.
Denna sektor lockar ibland människor med farliga och lustiga motiv, som också kan vara här. Förutom hans roll som chef på Soho Sex Shop, Det fanns andra detaljer som indikerade att mordet var en del av en större mörk agenda. Rajandran blev offer i en värld där utpressning, hot och våld inte var ovanligt. Kopplingen till sexindustrin innebar att polisen var tvungen att överväga om motivet för mordet var ekonomiskt, personligt eller något mer bisarrt.
I skuggan av denna värld av underjordiska händelser mördades Francis Kirali brutalt. Den ödesdigra natten attackerade och slog honom. Hans skrik upprepades längs biografens korridorer tills det blev tyst. När ljuden sjönk vågade vittnet ta reda på det och hittade den skadade mannen liggande i en pool av sitt eget blod bakom kassan. Det tredje mordet cementerade mönstret som hade börjat dyka upp.
Alla tre offren hade kopplingar till porrindustrin, och varje Brottsplats var osammanhängande och visade tecken på extremt våld. Denna typ av kriminellt beteende, där upprepade knivskärningar och galna attacker var vanliga, indikerade att gärningsmannen drevs av rabiat hat. Det var tydligt att de första offren inte var slumpmässiga utan noggrant utvalda.
Psykiatern Ulf Osgard noterade att mordmönstret antydde ett metodiskt tillvägagångssätt där gärningsmannen först tog över sin hämning och sedan återvände med förnyad värme efter varje kylperiod. Offren som dömdes i sin yrkesmiljö visade att mördaren hade intim kunskap om porrindustrin i Stockholm. Avgrunden av hat och individuell tortyr som varje offer mötte gav bevis på en mördare som tog hand om att maximera offrets lidande.
En avkylningsperiod under de sex veckorna mellan det andra och tredje mordet var Stockholm i ett tillstånd av rädsla. Invånarna visste inte när eller om mördaren skulle slå till igen. Trots polisens intensiva ansträngningar och den höga närvaron på gatorna i staden förblev gärningsmannen osynlig. Brottsprofilens psykiater, Ulf Åsgård, menar att mördaren troligen är en person med djupa psykosociala problem.
Våldsam kraft och extrem ilska indikerar någon form av personlighetsstörning. Brottslingens förmåga att vänta veckor mellan morden indikerar både självkontroll och metodisk planering, vilket gör fallet svårt och läskigt. Kravet på snabba lösningar och ett intensivt medietryck har gjort utredningen extremt svår för den svenska polisen.
Det var särskilt problematiskt att hitta några tydliga motiv eller bevis som kopplade de enskilda morden.
Den svenska regissören Ingmar Bergman tyckte också om filmen. Ringer: "djup indignation, förvandlades till en kraftfull fantastisk tala. Det här är en klassisk svensk mörk historia om hämnd, familjeproblem, exil, ondska, godhet, kärlek, religion och hopp. Stellan Skarsgård utför en av sina bästa roller om man eftersträvar, och trots sin sedvanliga vänlighet och roliga sida lyckas Hans Alfredsson vara så ond som han kan vara i rollen som h Jjablund.
Du vill bara att Sven ska stå upp för sig själv och hämnas på Hgland, vilket han så småningom gör. Ja, filmen verkar ibland lite daterad i redigeringen och scenens struktur, men det är fortfarande works.My enda nackdelen med den här filmen är Alfredssons beslut att lägga till scener i nuet i slutet, vilket bara inte är riktigt meningsfullt.
Ja, han försökte kommunicera att den här typen av saker fortfarande kan hända och tiden fluktuerar, men det fungerar inte. Han var själv skeptisk till detta beslut. Det måste dock ses. Andra aktörer levererar också här. Filmen börjar långsamt men intressant. Aldrig super, men jag ville se resultatet ganska tidigt. Det visar sig att det är som en "bra mot dålig" film.
Med bra film och några imponerande effekter. Det bör sägas att effekterna förmodligen har uppdaterats kraftigt sedan jag såg en ganska ny redigerad version. Jag tvivlar fortfarande på att supertransporter också var nya.