Varför problemlösning

Vi ville ta reda på vad problemlösning är, varför lärarna arbetar med det, men även hur de arbetar med problemlösning.

Det första steget är att identifiera problemen. Innan du börjar leta efter lösningar bör du ha en tydlig förståelse för problemet. Ett sätt att identifiera problem kan vara att fråga vad problemet består av, var är det, när inträffade det och hur och varför hände det? Med andra ord skulle det vara bra att ta sig tid att identifiera detaljerna i problemet. Genom att närma sig problemet baserat på olika problem och synpunkter kan det vara lättare att lösa.

Till exempel, om ett problem är rädd på scenen, kan det förstärkas igen genom att ställa frågor som: vad kan jag göra för att göra mig inte så nervös? Vad gör det med min nervositet? Vilka alternativ ska jag mildra min nervositet? Att tänka på en fråga baserad på flera synpunkter kan öka förståelsen och hjälpa till att hitta olika lösningar på problemet. Mål när problemet identifieras måste du räkna ut dina mål.

Fråga dig själv: vad vill jag och vad är mitt slutliga mål? Studera problemet noggrant och försök att behandla det som ett problem snarare än ett hot. På detta sätt blir problemlösning en källa till motivation, vilket leder till lägre stressnivåer och du blir mer nöjd. Uppmärksamhet när målet är klart är det dags att välja en strategi och strategi. Här tänker du på vilken metod som hjälper dig att lösa problemet och uppnå ditt mål på bästa sätt.

En lösningsorienterad metod kan vara en metod. Självkännedom hjälper till att lösa problem. God självmedvetenhet utvecklar förmågan att hantera vardagliga problem och hitta lämpliga lösningar. Även för att lösa problem är det mycket viktigt att lyssna på oss själva, våra behov och mål. Du kan fråga dig själv: Vad behöver jag? Om en person inte beter sig åldersmässigt i en situation är det inte för att han inte vill.

Om vi tittar närmare på ungdomars rastlösa beteende, finner vi ofta att det visas i vissa specifika situationer. Då kommer vi att fråga oss vad som är för svårt.

Utgångspunkten i CPS är att personen inte har utvecklat de färdigheter och strategier som krävs för att hantera denna typ av situation. Kraven överstiger ungdomens förmåga och därför är det vårt jobb att personalen hjälper individen att utveckla bättre fungerande strategier. Nästa grundläggande antagande i CPS är att det finns ett olöst problem eller outvecklad skicklighet bakom varje störande beteende.

Ungdomars outvecklade färdigheter ger oss ledtrådar till varför störande beteende uppstår och olösta problem blir synliga i svaren på frågorna: när, var, med vem och i samband med vad som händer? Som personal har vi en skyldighet att leta efter svar på dessa frågor och ta reda på vad det är som stör en person. Kom ihåg: när vi nu antar att ungdomar saknar några nödvändiga färdigheter är detta inte ett steg för att motivera mänskligt beteende utan för att förklara beteende.

Genom att förklara beteenden baserade på brist på kognitiva färdigheter och olösta problem får vi möjlighet att hjälpa unga människor att utvecklas. Ett annat grundläggande antagande i CPS är att följande pedagogiska metod inte är effektiv.

I grunden så kan man säga att problemlösning är en metod som är uppdelad i fyra stycken delar, vilka följer på varandra i en logisk ordning: Förstå och definiera problemet.

Främst för att detta tillvägagångssätt inte tar hänsyn till bristen på kognitiva färdigheter hos ungdomar eller deras olösta problem. Det utvecklar inte heller en persons förmåga att lösa sina problem. I vårt arbete med CPS antar vi att oroligt beteende är de nuvarande strategierna för ungdomar med för höga krav. Avsikten är alltid att hjälpa en person att ersätta strategierna för att skapa ett problem med en mer väl fungerande.

Gemensam problemlösning i praktiken består metoden av tre steg: empati, problemidentifiering och inbjudningar. Syftet med denna metod är att ta reda på vilka problem ungdomar har i situationer där störande beteende presenteras. Syftet med metoden är att hjälpa en person att hitta alternativa användningsstrategier i situationer där kraven blir för höga. Empati det första vi behöver göra är att skapa så mycket förståelse som möjligt för hur unga människor upplever situationer där störande beteende presenteras.

Det enklaste sättet är att observera situationen och sedan prata med personen om vad som hände. Kort sagt, detta steg fungerade som ett sätt att visa nyfikenhet på ungdomars erfarenheter, tankar och känslor utan att uppskatta.