Det fanns utan tvekan individuella variationer. När det gäller kvinnor är semestertröjor ibland gjorda av linne med dekorativ vävning. Här är ett exempel på broderade muddar från Leksand. Du kan se att detta i huvudsak är fallet. Nästa klädesplagg är byxor, bixor eller stockar. De är vanligtvis gjorda av naturligt oljigt läder. Kanske är de också gjorda av vadmala, en mycket tjock hemlagad mjölkad ull.
De har en standardskärning, med en bred knapp i midjan framför, ett öppet dropphål och en dragsko för att möta behovet av att lossa midjan på begäran. De når knäna. Manschettöppningen är stängd, med vit spets för varje dag och svart spets med röda pompoms fästa i ändarna för klänningen. Medan Empire-perioden på många ställen ledde till att både herr - och damkläder hade högre midjor, detta hände inte med Lexand-mordet; Byxor bärs på höften.
I den här första bilden, pojken till höger om Lexand, som är till vänster om Norra New York i Värmland, noteras att ha vita ullstrumpor som hålls upp av strumpeband av svart ull eller läder. Du kan se några detaljer tydligare i denna uppsättning byxor från grannförsamlingen Morata. Detta par är i grå vadmala och har en högre midja. Byxor för kläder är broderade, precis som ibland finns det vattenburkar för kvinnors kumea.
Motiven upprepar motiven i Leksandsbroderiet på ytterkläderna. Jag är inte säker på hur detta broderi görs; om någon har en förståelse, skulle jag uppskatta denna information. Västen, V Xxst eller Livstycke, har två typer, läder för vardagen och svart ull för kläder. Den har en stående krage, är ansluten eller fäst knäppt fram och har två fickflikar. Den bäst klädda versionen har röda rör runt hålen och fickventilerna.
Västen förkortas ibland under inflytande av empire-perioden, vilket lämnar ett gap mellan västen och byxorna. Denna lucka kan fyllas med ett brett läderbälte, som är dekorerat med prägling. En kerkyre för nacken, eller Halskl Xxde, bärs med denna kostym. Ibland är det en färgad fyrkant, silke eller på annat sätt, som rullas upp och binds runt kragen. För en mer formell kostym bär de en l Xjnngkl Xjnde, som är en längd av linne ca 21 x cm, som viks längs en bredd av ca CM för slitage.
Den är broderad i varje ände, och en spets shpoby kan fästas. Varje ände är ofta broderad på olika sätt, och den är ansluten till halsen på ett sätt som bara visar en ände, och olika broderier kan visas vid olika tidpunkter. Här är exempel på L Xnxngkl Xnxde från grannförsamlingen Ganyef. Vanlig vit bomull och broderat linne. Broderiet av linne och spets med slipning är av samma typ som de som används i Leksand.
Det finns tre typer av hattar som bärs med denna kostym. Varje dag, en stickad tältlock eller en topplock, och för festliga tillfällen, en filthatt. Den bärs också på väg till och från kyrkan; Liksom alla kristna lekmän bär de aldrig hatt i kyrkan. Han bär ofta ett läderförkläde med en haklapp varje dag. Detta kallas f Xnxrskinn, vilket betyder främre hud. Den har ett bälte som säkrar förklädet runt midjan.
Det finns tre typer av "jackor", "troy", som användes med denna kostym. Här ovan visas en lång fårskinnsjacka som bärs i kallt väder. Det finns en lång enkel svart ulljacka" Svarttroje " som bärs till kyrkan, ibland över en fårskinnsjacka om värme behövs. Här är en man som går till en begravning, vilket indikeras av kvinnors kostymer.
Dessa var inte prydda med krus. Idag är dessa Varianter män ibland även moderna kläder. Byxor [Redigera redigera wikitext] Skinnbracka med Laskning till Leksandsdr Xxkt. Skinnbyxorna, Kallade Skinnbrackor, B Xnxr Xnretret Runt och till alla Dr Xnxtvarianter. Den variation som ses xnumr att de kan vara sl xnumx eller laskade. Laskningen Skiljer Sig Från Den På Blåtröjan Genom Att Skapa Sv Upphöjning av de hjärtan och löv som laskas.
Den Laskade varianten används vid högtidligare tillfällen och i övrigt används de släta. Till Vardags p ..
vinter kan vita vadmalsbrackor anv .. ndas men de .. r s .. nlshynta idag. Strumpor [Redigera redigera wikitext] Strumporna var f xnrr och idag oftast av ull men olika material ses.
De XJR alltid vita i leksandsdr xjrkten. Undantaget är de blå eller vita snösockor av vadmal som förr användes och sym-förfrågningar i många bouppteckningar män sällan jag nutid. F xjrr skall Man "n Xjrck Sockon", allts Xjrck n xjrcka Sockorna s Xjrsköld Valkning. Detta beskrivs jag Allmosor dräktalmanacka för män innebär kort att de valkas, kardas och gnids så att små "nöckor"; runda bollars av ullfibrer uppstår så de blir mycket täta.
Detta Har Också kallats Att "Tysk Sockon", Möjligen efter attska pälsar ansågs ulliga och täta. Oskurinku [redigera wikit text från redigera] en otrebil är en halsduk gjord av vitt linne med flera vita korsstygn ribbor och spets i kortsidan. Den viks i längd till en anständig bredd, passar runt halsen under skjortans krage och knyts i en enkel knut, så att en vågpulsering syns och passar in i livet när man glider mellan skjortans två remmar.
Således är hela halsen omgiven av muggar under semestern genom den färgglada skjortkragen och halsbandet. Numera är röd lexand vanligare, knuten som ett slips i gapet. Hatt [redigera wikit text] olika hatt modeller har använts historiskt, och idag är det vanligt att se allmänt hängde hattar med en smal twist. Varianten med grupper på hatten anges i den ovannämnda boken av Wilhelm s Xviderbaum för att bli ett talfenomen.
Innan dess säger han att det bara fanns en smal, 2,5 meter lång remsa med vita kukar som var insvept runt hattens kulle under provspelningen; en med. Under föreställningen fanns det en högre täckcylinder som kallades church stop, som åtminstone användes för kyrkan. Barn [redigera wikit text] flickor är oftast gult kol, gula kläder med en röd randig förkläde och en hatt sydd i tre tygdetaljer.
I antiken använde pojkar också gult kol, men i stället hade de ett förkläde med en bröstfläck. Innan konfirmationen sydde pojkarna upp en liss, sex tygkilar med eller utan tofsar. Den vuxna kostymen började användas runt åldern. LISS CAP [redigera WIKITEXT Redigera] i siljansn XVI: s socken, som fram till dess inte tillhörde Leksands socken, används samma färg som i Leksand. Skillnaden var dock att den vita Vadartröjan användes här från Soller Xxda.
Men när kyrkan byggdes och Siljansnäs blev en egen församling var det inte nödvändigt att skilja sig från Lexandsfolket. Därför används den svarta kyrkstenen också i Siljansn XVI nu. Det är en liten skillnad, och det är så kvinnor och tjejer bär dockan i sorg och bekräftelse. Bilder av en kvinna i full figur som spelar Karin i en söndagsdräkt av en man i vit sten, en kvinna med barn på ryggen.
En kvinna i full figur spelade Karin i söndagsdräkten av Kes Jerker i Limabi. En kvinna med en hel figur