Sång om arbetarklassens uppkomst

Grip-stilen har utnyttjats från en mängd olika källor, från Bertolt Brechts, Hanns Eilers och Kurt Weils kritiska satir till Rockoperans och den fantastiska dramatiska pjäsen av new circus. Solidaritet och massnätverk bildades mot kommersialisering och byråkrati; Livet Santa i samarbete och gemenskap kontra arbetsdelningen i konkurrens och division. De utökade efterverkningarna under de fem sommarmånaderna framträdde på många sätt i Tältprojektet som en delvis förverkligad utopisk dröm.

Det var lite som när Paris kommuns korta revolutionära försök blev ett djärvt utopiskt experiment, vilket inte minst inspirerade Marx, trots att han snabbt blötläggs i kontrarevolutionens blod. Den uttalade avsikten skulle vara att Tältprojektet skulle vara utgångspunkten för en ny och ännu starkare progressiv kulturrörelse och även till vänster.

Detta var inte fallet, vilket orsakade viss besvikelse. Efter Tältprojektturen märktes viss trötthet. Snarare uppfattades det som en tillväxt, och tyvärr också en slutpunkt för försök som hanterade fria musik-och talteatergrupper.

Tältet själv och några andra resurser hanterades och lånades efter behov, men de deltagande fria grupperna återvände som helhet till varje sammanhang, såsom National Theatre tour och LP Rockworm, lokala stödutskott mobiliserades inte för något nytt jätteprojekt och national network of the national Kontaktnätverket har blivit en mer praktisk resurs än någon politiskt orienterad rörelse.

Den musikaliska rörelsen förlorade mycket av sitt inflytande, och teatervärlden såg mot andra former än fria band. Det breda vänstersamarbetet under tältets flammande tak hindrade inte den fortsatta uppdelningen och försvagningen av tidens olika vänsterorganisationer, när den individuella liberalismen på den enskilda marknaden gick från framgång till framgång, tvärtom, den ofta bittra bristen på öppenhet mellan de olika kulturrörelser och vänsterpolitiska rörelser fortsatte att fördjupa och förhindra att Tältprojektet blev en planerad utgångspunkt för nya liknande initiativ.

Men minnen och upplevelser levde under ytan, och ibland bubblade inspirationen upp på lite längre sikt. En CD med delar av showens musik hade redan publicerats under året, och sedan dök en film om kris Sverige upp, som integrerade några scener från showen. Båda publicerades i nya utgåvor och användes i olika sammanhang. Stäng av!

SÅNG OM ARBETARKLASSENS UPPKOMST.

Den 8 mars i Göteborg försvarade jag min doktorsavhandling om musikvetenskap vid Tältprojektet - musikteater som Manifestationsurna. På Hesselby Slott den 12-13 januari anordnade jag en uppskattad workshop om Tältprojektet, som dokumenterades i nio år efter Tältprojektets urna. På grund av brådskan och det komplexa jätteformatet hade du aldrig ett komplett manus, och det var mestadels bara blåsarna som hade anteckningar för sina röster.

I min avhandling transkriberade jag hela föreställningen, som senare visade sig vara användbar, till exempel när Lokomotiv musik - och kulturskola i februari på Sickla satte upp en Wild Red Rose show efter Tältprojektet, som vi är tusentals; I April, när den fria teatergruppen New Generation skapade en förkortad version av Vi Behips på teater Reflex Bio Reflex i K Xvirrtorp; eller nu när förlaget WordFront planerar att släppa en dokumentärbok om Tältprojektet med foton och intervjuer.

Och det här är bara de initiativ som jag känner till. Nu kommer jag inte att fastställa den historiska betydelsen av Tältprojektet, efter att ha börjat utveckla nya Renässansönskningar för den kritiska och prototypa Kulturella rörelsen. En sådan sak är knappast vid dörren än den är nu. Men kanske är det fortfarande värt att komma ihåg de gnistor av hopp som har blivit upplysta och som ljuger och ger här och fortfarande idag.

Det slår mig att det är varmt, många kommer ihåg tältets syn, oavsett om du var på tur eller bara med i publiken. Minns inte att barnen som var på tur hade starka och lite nostalgiska minnen därifrån. I början var det en frustrerad känsla av anti-limax när drömmar inte förverkligades. Men med ökande distanstid kan det vara lättare att absorbera utopia under hela projektet och förhoppningsvis inspireras av en ny stor sak.

Samtidigt växer den mytiska i minnen och andra spår. Detta är inte helt fel. Visserligen kan historiens gång ta bort mindre tecken och tvätta bort de mest bestående aspekterna, men samtidigt finns det en risk att odla en mystifierande aura runt allt. Det skulle vara olyckligt om Tältprojektet placerades på en piedestal som något heligt och charmigt, oavsett hur attraktivt det kan vara.

Då är det mer produktivt att ta de specifika vägarna och upplevelserna av den utopiska gnistan som har utvecklats och utforska möjligheterna att uppnå något liknande i vår tid - men naturligtvis i helt olika former och med olika innehåll baserat på nuvarande förhållanden.Men för att minnen och spår inte ska stanna vid nostalgisk passivitet måste utopiska element kunna ansluta till dagens brådskande problem.

Det återstår att se om så är fallet. Kan ett tält inspirera till stora nya kulturella och politiska initiativ, och var i dag behövs grogrunden för att en sådan ny tändningsrörelse ska blomstra? Jag tror att man kan hitta många lovande embryon i klimatprotesterna, i MeToo, i antirasismen och i det imponerande försvaret mot antidemokratiska extremistmedborgare i många länder, inklusive Sverige.

Inspiration och bör naturligtvis tas från olika håll: Tältprojektet är bara en av flera möjliga punkter, som alla har sin potential och begränsningar. Låt mig påpeka fyra möjliga positiva och sammanhängande faktorer som måste skapas i arvet från kollektiva arbetsmetoder, både där olika människor och grupper samverkar nära, och i turen med sina nätverk av stödgrupper, snarare än individuella individuella insatser.

Tältprojektet - Sång om arbetarklassens uppkomstJag vet att T. inte är ett band men en skiva, så ni behöver inte komenttera på det.

Magnifika rumsliga, visuella och musikaliska uttryck för kroppen, som har rötter i karneval, cirkusar och politiska manifestationer, och som, som suggestiva, verkar både kräkas och attraktiva. En annan djupare och viktigare fråga var den politiska situationen i Sverige. I skuggan av det kalla kriget slutade den ideologiska debatten. Likgiltighet för det politiska livet i allmänhet följde i välfärdssamhället.

Och för det socialistiska perspektivet i synnerhet. Även under dessa år startades de grupper som var involverade i projektet. Men uppvaknandet och det förnyade intresset för hur Sverige ska se ut ekonomiskt, politiskt och kulturellt lämnade tyvärr inte så djupa spår. Inte minst bland ungdomar kan man se ett slående ointresserat och ofta rent förakt för politiska frågor.

I den här situationen ville vi blåsa nytt liv med Tältprojektet i debatten om vår historia. Och om vad arbetarrörelsen har blivit, kan bli och framför allt kan vara. Tältprojektet är ett socialistiskt teaterprojekt. Tältprojektet spelar 82 föreställningar på 31 platser under fyra och en halv månad. Totalt hela enheten, inklusive lönen för 4 miljoner kronor.

Detta är ett självständigt projekt. Pengarna kom genom stöd, personer som lånade ut eller bidrog till vår stödfond, genom inträdesavgifter som betalades av publiken. Utan publikens stöd och det stora och viktiga arbete som stödnämnderna utförde på de olika arenorna vi spelade på hade det varit omöjligt att dra Tältprojektet i land. Således är talet tillägnad den svenska arbetarklassens historia i många år.