Uppsåt enligt brottsbalken

Invisionala avsikter: om gärningsmannen misstänkte konsekvenserna av hans handlingar, men ändå slutförde dokumentet, helt likgiltigt för den förutsägbara konsekvensen, finns det likgiltighet. Den avsiktliga avsikten har ersatt indirekt och eventuellt avsikten. Avsiktlig konsumtion har definierats av HD som den nedre gränsen för uppsåt till vårdslöshet och anses av vissa terminologiskt tveksamt och att gränsen som kan avgöra om någon döms för vållande till dödsfall eller mord är extremt oklar även vid Motion.

Ett platoniskt exempel från fiktionens värld är ett fiktivt seriemördarskämt som utsätter människor för kreativa dödsfällor som dessa, med list och svårigheter kan de levande fly, men vanligtvis gör de inte det. I detta fall är döden således nästan något oönskad och strider specifikt mot förövarens förhoppningar, men med tanke på förutsägbarheten i kall form bör mordet också betraktas som överlagt.

Förståelse: Det är en kontroversiell form av avsikt som används i flera rättsliga fall och anses ibland vara ett nödvändigt komplement. Påverkan av förståelse innebär att du med direkta avsikter begår en viss handling, men med en annan avsikt. Om gärningsmannen inte letade efter en effekt, men insåg att det skulle hända eller att det var nästan oundvikligt, hade han en förståelse.

Ett exempel skulle vara att placera en bomb ombord på ett flygplan med avsikt att döda en viss passagerare, i vilket fall det finns en förståelse för mord för andra passagerare och personal som dör eller, mer prosaiskt, en rånare som skjuter en vakt i bröstet för bröstet för att komma ifrån honom. Även en extremt farlig handling utan helt förutsägbara offer, som att kasta en granat i en folkmassa, kan klassificeras enligt denna form av avsikt, även om avsikten med likgiltighet kan falla om faran är helt uppenbar eller mycket trolig.

Döden har då en mindre betydelse, men en helt konsekvent logisk följd av lagen. För fall av mordförsök, där det högsta straffet är i fängelse, finns det ofta en avsikt att efter attacken på Obidhon Sobithoni eller våld i våtmark, där offren också var många och slumpmässigt utvalda. Exempel: En man tänder en cigarett med en tändsticka och kastar sedan matchen i en höstack, höstacken börjar brinna.

Om en person inte misstänker att höavloppet ska börja brinna, är det ingen avsikt. Om en person inte är likgiltig för att höavloppet ska börja brinna, saknar han likgiltighet. Om en person inte har för avsikt att höavloppet ska börja brinna, finns det ingen avsiktlig avsikt. Avsikt och vårdslöshet [redigera wikit text] Dolus och Culpa är två närbesläktade begrepp i lagen.

I straffrätten betyder detta två former av skuld, varav böter baseras på giltigheten av deras straffregler. Den tillfälliga förvirringen av sinnet, som inte är oberoende, var, innan strafflagen trädde i kraft, en av grunderna för en person som en person anses otillräcklig, och därför inte straffrättsligt ansvarig, att se Kapitel 5. Bland annat betraktades det som en tillfällig förvirring av sinnet.

Folkvetare, allmän straffrätt, S. I samband med skapandet av strafflagen avskaffades kravet på ansvarsskyldighet i svensk lag som en förutsättning för straffrättsligt ansvar.

I stället överfördes kravet till straffstadiet och blev grunden för förbudet mot fängelse för psykiskt störda brottslingar, vilket för närvarande specificeras i kapitel 30. Ansvarig för tillfällig förvirring är inte reglerad i strafflagen. Istället togs kapitel 1. Således är den tillfälliga förvirringen av sinnet, som uppstod utan egen skuld, inte reglerad i strafflagen.

Juridiska fakultetens styrelse och sedan avdelningschefen ansåg att fallen med högkvalitativa hantelhantlar, som tidigare var befriade från ansvar till följd av tillfällig förvirring, fortfarande inte utgör ett brott på grund av bristande avsikt med NJA II P. Juridisk rådgivning, ett klagomål som också är hög förvirring hos psykiskt störda brottslingar bör kunna utesluta att lagen utgör ett brott.

Eftersom ståndpunkten om tillfällig förvirring och avsikt var föremål för viss kritik, återvände avdelningschefen i samband med införandet av lagen om upptäckt av strafflagen i denna fråga. Han uppgav att en lag som begåtts i ett sådant tillstånd inte heller skulle betraktas som ett brott enligt nja II: s strafflag. Avdelningschefens sista uttalande beaktades i den juridiska litteraturen och i viss utsträckning i det preliminära arbetet för att inte skriva ner grunden för uppsägning i samband med tillfällig förvirring.

Se op. Ivar Strahl, allmän straffrätt ur brottssynpunkt, s. Yttrandet var dock inte klart och rättsläget ansågs osäkert för att se t.

1 § Den som, med uppsåt att riket eller del därav ska, med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket på så sätt ska lösryckas, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms för.

dessutom har inte ett enda uttalande i förberedelserna för annan lagstiftning i sig något betydande rättsligt värde. Ändå kan man säga att avsikten med att skapa strafflagen var att de fall som nämns i kapitel 5. Den glesa rättspraxis där Fins aktuella situationer, som kan kallas tillfällig förvirring, visar att HD endast använde avsiktlig testning för att fastställa straffansvar för att först och främst se NJA S.

Därför är den rättsliga situationen sådan att det inte finns tillräckligt med stöd för att läsa eller utveckla en oskriven uppsägningsram för tillfällig förvirring. Huruvida ansvarsskyldighet ska återinföras som ett krav för straffrättsligt ansvar i svensk lag är en fråga för lagstiftaren. Således kan frågan om ansvarsfrihet i situationer som kan betraktas som en tillfällig förvirring göras genom att undersöka avsikt och i synnerhet genom att tillämpa medvetenhetskraven i ett avsiktligt krav.

Nedan med. Avsikt och psykisk störning allmän avsiktlig testning bör också utföras i handlingar som begås av individer med en psykisk störning. Vilket har noterats i tidigare HD-beslut kan det i sådana fall vara svårare att bedöma en avsiktlig fråga än i andra i synnerhet. Detta gäller särskilt om den psykiska störningen är allvarlig för att se NJA S.

i princip bör en avsiktlig efterfrågan uppfattas på samma sätt för denna kategori av brottslingar som för andra brottslingar.

Om en gärningsman tar fel på offrets ålder kan det leda det till straff enligt 1 § om misstaget är ouppsåtligt.

Principen trodde att avsikter inte handlar om en person, men en psykisk störning, men med samma begrepp fakta skulle inte betraktas avsiktligt. Avsikt och medvetenhet i avsiktlig rekvisition består i det allmänna kravet på medvetenhet om kravet på medvetande. För att avsikten skulle existera måste gärningsmannen vara i ett sådant tillstånd att den avsiktliga ansökan kunde genomföras jfr.

Ivar strahl, en. Kravet på medvetenhet är av särskild betydelse när gärningsmannen lider av en allvarlig psykisk störning i form av akut psykos med brist på verklighetsuppfattning eller någon annan relevant hög grad förvirring och hantlar. Således måste ofrivilliga dokument som medvetenhetskravet uppfyllas, gärningsmannen måste således vara medveten om att han eller hon utför en viss åtgärd.

I tidigare beslut uttrycktes detta som en brottsling som är tillräckligt medveten om sina handlingar, se T. Nja s. endast förvirring på hög nivå och hantlar, som uttrycks i molnmedvetande, kan innebära att avsikt inte existerar. Det faktum att gärningsmannen på grund av en psykisk störning har en helt felaktig syn på motivet eller andra grundläggande förhållanden hindrar inte uppfyllandet av kravet på medvetande.

Detta innebär att bristen på avsikt till följd av molnmedvetande endast kommer att realiseras i några få fall och endast för en begränsad del av allvarligt psykiskt nedsatta brottslingar som har drabbats av det absoluta fängelseförbudet i kapitel 30.